Väldigt mycket pengar

Jag saknar Sverige ibland. Jag saknar den höga standarden. Isolerade hus. Dubbel- eller trippelglasfönster. Vi har dubbelglas för detta huset byggdes på 60-talet och har blivit renoverat sedan dess så det är relativt nytt. Jag förstår i och för sig varför de flesta hus har englasfönster. De är ju så gamla. Byggda på 1800-talet. Det är det inte många hus i Sverige som är.

Jag saknar att ha en kran istället för två i badrummet så man slipper välja från kokande hett eller iskallt när man ska tvätta ansiktet. Vår hyresvärd renoverade vårt badrum i våras. Han istallerade en dusch till exempel. Innan hade vi ingen dusch. Jag menar alltså inte att vi inte hade duschkabin. Det har vi fortfarande inte. Vi hade badkar utan dusch. Vi var tvugna att bada varje gång vi ville bli rena. Kan ni tänka er vad jobbigt? Hur som helst, man kan tänka att renoverar man ett badrum så väljer man en blandare och en kran till handfatet så att man kan få ljummet vatten. Vi har kommit så långt inom teknologin. Vår hyresvärd visste kanske inte det. Han körde så som man alltid gjort utan att tänka. Två kranar. Skållhett. Iskallt.

Jag saknar människors allmänna inställning till mat. Jamie Oliver försöker ju ändra på det nu, och det är bra. Jag vill inte att Alfie måste välja på pommes eller pizza när han börjar skolan.
Nu säger jag inte att köttbullar och potatis är speciellt nyttigt men det skär ändå i mitt svenska hjärta varje gång jag står i kön till Ikeas restaurang och hör engelsmännen före mig i kön beställa köttbullar. De beställer dem med pommes och ketchup. "How dare you?!" vill jag skrika till dem. Men det gör jag inte. Sen när det blir min tur säger jag stolt att jag vill ha kokt potatis och extra mycket lingonsylt. Då lägger den jäkeln på pommes på min tallrik! "How dare you?!" vill jag skrika till henne. Men det gör jag inte. Säger med ett leende att jag vill ha mina köttbullar The Swedish way. Med kokt potatis. "Sorry!" säger hon och plockar bort de flesta pommes fritsen. Hon ger mig tallriken och där ligger ändå fyra brunsåsdränkta pommes kvar.


Jag saknar att alla kan metersystemet. Det är tröttsamt att hela tiden konvertera i huvudet till mig själv och andra. Inches, pounds, foot, stones.. Jag såg ett inslag om detta på TV igår. Storbritannien skrev på kontraktet att börja använda metersystemet 1965. 46 år senare och inget har hänt.

Jag saknar jämställdheten, socialismen. Jag avundas skattefinansierade dagis och universitet.
Här kostar dagis £1200 i månaden och de flesta universitetsprogram kostar runt £9000. Jag avundas den långa betalda föräldraledigheten. Föräldrapenning här får man 90% av lönen i sex veckor, sen £400 i månaden i sju och en halv månad.
Allt detta motsvarar ungefär i svenska kronor 40 000 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar.

Något som jag inte saknar är den svenska vintern. Här har vi snö en gång per år, sen går inte temperaturen under noll grader många fler gånger. När ni har -42 har vi +10 och sol. Det är härligt.