Vilken känsla. Vilken upplevelse. Det går nästan inte att beskriva. När barnmorskan la den lilla människan på mitt bröst och jag såg de små ansiktsdragen var känslan så stark. Den lilla kladdiga människan var det vackraste jag någonsin sett. Omedelbar, villkorslös kärlek. Den här lilla pojken kommer jag älska och skydda med hela min själ.
Och känslan blir starkare och starkare för varje dag som går. Han blir vackrare och vackrare för varje dag som går. Hur ska det sluta? Kan hjärtat gå sönder om man älskar någon för mycket?
13 dagar gammal och han ligger och sover sött i en mjuk filt på ett täcke på golvet. Jag tittar på hans små ansiktsuttryck som ändras varje sekund när han drömmer. Ledsen, arg, glad, förvånad. Och när han vaknar och måste sträcka på varenda liten muskel i ansiktet. Ögonbrynen som höjs och bildar fina veck i pannan så han ser ut som Nicke Nyfiken. Min lilla apa. Mammas lilla vackra apa.
Jag är så stolt och upp över öronen förälskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar