Alfie är sju månader

Jag älskar att följa Alfies utveckling. Det är så mycket som händer på så kort tid. I Sverige när jag åkte dit med honom i 11 dagar över midsommar var han inne i sin tredje skrikperiod. Han liksom testar rösten, ser hur högt han kan skrika. Han är inte arg, inte glad, han ger bara ifrån sig korta, men väldigt höga falsettljud. Första gången det hände var i Sverige i påskas. Det upptäckandet var för honom helt otroligt. Man kunde inte få kontakt med honom under de här sessionerna, han var i sin egen värld, tittade ut i intet, rynkade pannan, koncentrerade sig och gav ifrån sig en riktig jäkel till tjut. Det varade i fyra dagar och sen gick det över. Han hade lärt sig nåt nytt. Jag märker sedan att han använder sig av denna nyfunna talang i situationer där det ger verkan. Till exempel när inte får som han vill och blir riktigt förbannad. Detta är intressant tycker jag.

I Sverige pratade han även ganska mycket. Mest om ABBA, vet inte varför, han har aldrig hört dem vad jag vet. Han sa det om och om igen. ABBA... ABBA... ABBA... Igår morse när han vaknade hade han plötsligt avancerat. Bababababababa lät det. Ganska snabbt. Jag och Nick tittade på honom där han låg mittemellan oss. Vi satte honom upp, han log och sträckte ut tungan, fuktade läpparna som en vuxen. Och detta har han fortsatt med nu sedan dess. Han sträcker ut sin lilla tunga och fuktar läpparna. Och så säger han babababababa. Detta kanske inte låter så spännande men när han gör detta är han så söt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Just nu sitter han på golvet och leker med två leksaker. TVÅ leksaker. Samtidigt! Detta är nytt för idag! Igår höll han bara i EN leksak, vände och vred, tuggade och skakade. Och idag! Nu håller han en marackas med vänster hand, sina solglasögon med höger. Och slår han med glasögonen på marackasen. DET är talang det.

I Sverige lärde han sig även att sitta upp, på riktigt. Han kan inte sätta sig själv men sätter man honom på golvet sitter han där och leker länge länge. Friheten blir större så klart för honom. Han kan vända och vrida på huvudet och ta tag i saker som han vill. Han badade i baljan när det var varmt ute och märkte att han kunde förflytta sig framåt i baljan genom att studsa lite och hasa. Han kanske kommer bli en sån. Stjärthasare istället för krypare. Han hatar fortfarande att vara på mage, även om han kan lyfta överkroppen med armarna. Han kan ligga så i 20 sekunder kanske, sen börjar han klaga.

Favoritmusiken just nu är mormor Maritas skiva "rim & ramsor". Vi har lyssnat på den säkert hundra gånger och varje gång jag sätter på den slutar han tvärt med vad han håller på med, tittar på högtalarna och ger ifrån sig världens leende och börjar studsa. Sen kan han sitta där och bara lyssna på skivan i en halvtimme. Det är fint att ha en sån mormor.