Min pappa datorexperten är här på besök och för ett par dagar sedan påpekade han att min Mac bli väldigt varm när man har några program öppna. Den blir ibland så varm att man bränner sig på den. Detta kan vara farligt för datorn så jag gick in på Apple Store i fredags och frågade vad jag skulle göra. Killen sa att jag skulle ta med mig datorn till butiken så kunde teknikerna kolla på den och ge mig ett pris på hur mycket det skulle kosta att fixa den. Jag frågade om han hade en aning om hur mycket det kunde bli. "Runt £250 skulle jag tro"
Tvåhundrafemtio pund. För att förmodligen bara göra rent fläktarna. Jag gick därifrån och kände mig arg. Bara för att det inte finns någon konkurrens känner de att de har rätt våldta mig. Och jag ska le och bara ge. Tänker att om jag säger nej till erbjudandet spelar det ingen roll. För jag är redan förälskad i Appleprodukter och kommer spendera flera hundra pund på en ny dator när denna dör. En win-win situation för dem. De djävlarna.
Jag bokade tid till Lördagen och gick dit med min dator. Killen bakom "Genius bar" som de kallar det för tog en titt och såg att det fanns en liten spricka i plasten, nedanför pekplattan (heter det så?). Det har ingenting med värmen att göra men han sa att när de ändå tar isär datorn kan de byta ut hela ytan med tangentbordet. Gratis. "Gratis?" undrade jag." Ja", sa han. "Det ingår."
Jag lämnade butiken och två timmar senare ringde de och sa att min MacBook var klar för hämtning. Den såg så fin ut. Som ny. Vit och skimrande. Vilket lyft. Jag frågade igen hur mycket de ville ha för detta. Allting kunde ju inte vara gratis. "Inget" sa hon. "Det ingår i försäkringen". "Jahaja, just det" sa jag, tog datorn och gick därifrån.
Försäkringen. Jag har ingen försäkring. Jag köpte datorn från en skum kille på en fest för tre år sen. Jag såg honom från andra sidan rummet och noterade att han hade tandställning. Men när han kom närmare för att hälsa såg jag att det var hans tänder. De var grå, nästan svarta. Han såg ut lite som en uteliggare. Senare på kvällen satt vi ett gäng och pratade och jag började beklaga mig över min långsamma Dell laptop och sa att jag nog skulle köpa en ny. Då sken killen med tänderna upp. Han hade av en "ren tillfällighet" en MacBook med sig till försäljning. Han kallade sig för "Mac specialist". Jaja, stöldgods eller inte, tänkte jag. En snabb runda till bankomaten och datorn var min. Jag ägde nu en finfin dator som nästan var ny till ett jättelågt pris.
Nu sitter jag här och tittar på kvittot från lördagens visit till Apple Store. Datorn var inköpt för fyra år sedan med tillagd försäkring. AppleCare. Tack, säger jag då. Men jag kan ändå inte hjälpa att känna mig lite oärlig.
Gott Malin, äntligen till kundens favör, här hemma är det inte ovanligt att jag går ut ur affären med en fölust på , ja det minsta är väl 2:- och det högsta är drygt 200:-, kan tala om att det är oftas långt över 2:- de flesta gångerna, jag kollar alltid kvittona nu för tiden, på så sätt tjänar jag numera pengar, för allt under tror det är 100:- så får jag 25:-, och på de högre summorna får jag mer, folk tittar lite undrande på mig när jag stövlar fram och visar kvittot, men jag tror också att fler kollar sina kvitton efter att de hört att jag blivit lurad på så mycke pengar som det blir ibland, ha det gott och pussa på Alfie från mig, morfar kan du ge en kram
SvaraRadera