Sedan jag flyttade till London har allting alltid varit temporärt. Varje säng, varje rum, varje lägenhet, varje jobb. Har inte velat känna mig bunden. Har bara kunnat planera ett par månader framåt. Hade kontantkort till mobilen jättelänge och när jag till slut bestämde mig för att skaffa ny telefon och 18-månaders abonnemang blev det att jag flyttade hem till Sverige nio månader in i kontraktet. Jag blev helt plötsligt jävligt less på London och det fanns ingen återvändo. Jag fick panik, jag hatade det, jag var tvungen att flytta. Jag kunde inte avbryta kontraktet så jag hade bara valet att helt enkelt strunta att betala räkningarna som kom. Tänkte att jag ändå aldrig skulle återvända till England så det spelade väl ingen roll. Det visade sig sedan att jag bara skulle bo i Sverige i några månader tills jag fick panik igen och bestämde mig för att flytta tillbaks till London. Något år senare fick jag ett brev på posten. "Pay now or go to court". Jag betalade med en gång så klart.
Att skaffa det där abonnemanget var det enda jag gjort på sju år som bundit mig till något. Och så sket det sig.
För ett år sedan flyttade vi till den här lägenheten, jag och Nick. Jag har alltid hyrt lägenheter och rum möblerade eftersom jag vet att jag kommer flytta snart och det blir bara jobbigare ju mer grejer man har. Även denna lägenheten var möblerad när vi flyttade in. Att hyra lägenhet här funkar inte på samma sätt som i Sverige. Här hyr man alltid privat. Det är jättelätt att få kontrakt, nya lägenheter kommer upp varje dag. Men det gäller att vara snabb, annars tar någon annan den. Man kan absolut inte "sova på saken". Jag var den första personen som såg den här lägenheten, jag betalade depositionen med en gång och Nick hade inte ens sett den innan vi flyttade in. Kontrakten är på ett år, efter det vet man inte. Hyresvärden kanske har tänkt att sälja?
Efter att ha pratat med våran hyresvärd har vi bestämt att bo kvar här i ett år till. Så två år blir det. Två år med den här fula svarta skinnsoffan.
Vi har bestämt att nästa lägenhet vi flyttar till ska vara omöblerad. Det ska vara vårt hem. Men våra saker, våran smak.
Men hur länge kommer vi bo där? Hur länge kommer vi bo i London? Hur länge kommer vi bo i England? Det är en risk man får ta. Jag kan inte bo i en resväska hela livet.
ja, det där känner man ju igen. jag lever fortfarande i en resväska men nu på Svensk mark. funkar det med, fast då delar jag med en vän med bra inredningsmak. hon står för möblemanget. praktiskt. Men du, den där soffan, ärligt talat, den där är väl helt ok?!! fulare har man ju sett.. och bott med.
SvaraRaderaRiktigt fina tavlor förresten!!! KRAM!
Ja, när ska man börja äga något Marika??
SvaraRaderaJo soffan är plufsig och ful. Dessutom är den nedsutten i mitten så inte så skön heller. Tavlorna har har och Nick gjort själva :)
Jeg vet att manga bor sa i London. Jag och min sambo hyrde omoblerat ett tag och kopte alla grejerna. Sedan kom jag pa att jag ville flytta tillbaka till Sverige ett tag. Nu ar jag tillbaka igen och har kopt ett hus och moblerar som bara den! Alskar det!
SvaraRadera