Bankkort på vift

Jag har tappat min plånbok. Igår, någonstans mellan Finsbury Park Station och mitt hem. Jobbigt, det är så mycket som måste ringas och fixas och spärras.

När jag ringde en av bankerna (Santander, jag hatar dem) för att spärra mitt kort och beställa ett nytt ville mannen i telefonen fråga några frågor för att säkert veta att det var jag som ringde. De första frågorna var enkla, mitt namn och födelsedatum och adress och var jag senast använde kortet. Sedan frågade han: "How often do we pay intrest into your account?" Detta visste jag så klart inte utan sa till mannen att jag bara skulle kolla på ett bankutdrag och se om det stod. "You can't see it there." sa han. "How am I supposed to know the answer to that question, that's ridiciulous" sa jag. "So you don't know the answer, let me go to the next question... Which month and year did you open this bank account?"
Alltså det var som ett skämt. Jag kommer ihåg månaden och året när jag åkte flygplan för första gången. Jag kommer ihåg månaden och året då jag träffade Nick. Jag kommer ihåg månaden och året jag flyttade till London. Jag kommer inte ihåg månaden och året jag öppnade detta bankkonto. "I'm afraid you have failed this security check, someone will call you back within four hours for further questions"

Är de helt dumma i huvudet?

På tal om säkerhet och just denna bank. De låter en ta ut £500 över kassan utan någon som helst form av ID-handling. Allt man behöver är kortet.

Näe. Jag tror jag ska lämna dem. Göra slut för alltid.