Krypa upp på sin mamma som en groda

Det hände något när Alfie blev tre månader. Han är en helt annan bäbis. Han kan ligga själv på golvet i sitt baby gym och leka i 20 minuter. Skratta för sig själv. Upptäcka. Titta förundrande på sina egna händer. Han börjar kanske misstänka att de där sakerna faktiskt sitter fast och att man kan kontrollera dem om man koncentrerar sig riktigt riktigt mycket. Stoppa dem i munnen.

Och jag är en annan mamma. Jag känner mig bekväm i rollen. Jag vet vad jag gör. Vi känner varandra nu, jag och Alfie och det är så himla skönt. Jag tänkte på hur jag kände mig i början. Fast. Jag hade inte tid med något annat än att bara vara med honom. Alfie var så liten, så ömtålig, så närhetstörstande. Han kunde bara sova på mitt bröst. Jag kom ihåg att jag trodde att det skulle vara så alltid. När Alfie är 16 år skulle han krypa ner i sängen med oss, göra sig till en liten boll, klänga fast vid min nacke och somna på mitt bröst. Som en groda.

Alfie brukar inte ha skor på sig. Han kan ju inte stå än så det känns ju onödigt. Men när man får såna här fina i present måste han ha på sig dem en liten stund. Tillsammans med de snygga jeansen. Det är roligt att ibland ta på honom kläder så han ser ut som en vuxen.

Den där bröstmjölkglassen förresten. Det har gått helt överstyr. De drog in försäljningen för health and safety reasons och nu stämmer Lady Gaga företaget för att namnet är för likt hennes. Hon tycker att bara tanken av människomjölkglass är kräkframkallande. Mäh, tänker jag. Chilla liksom.